900 18 19Omar Khalifa skickades till Venezuela som en del av Islamic Reliefs katastrofinsatsstyrka, efter att två dödliga jordbävningar drabbat landet den 24 juni. Här delar han med sig av sina upplevelser från de senaste två intensiva veckorna.
Ett av de mest gripande ögonblicken upplevde jag i en trafikstockning.
Vi var på väg till La Guaira, jordbävningarnas epicentrum vid kusten, men vägen var avstängd på grund av en sök- och räddningsinsats. Räddningsteamet bad alla att stänga av bilmotorerna och sluta prata, för att uppnå fullständig tystnad. En väg full av bilar – och ett helt land – väntade i hopp om ett mirakel och på att få höra det svaga ljudet av ett knackande eller en vädjan om hjälp från en överlevande begravd under tonvis med spillror. Inget hördes.
I dag har dödssiffran stigit till över 3 500. Men ytterligare 50 000 människor saknas fortfarande, och familjerna tillbringar fortfarande sina dagar under desperata förhållanden, hemlösa och i hopp om att få några nyheter om sina nära och kära.
De första dagarna
När jag anlände till Venezuela såg jag total förödelse överallt.
På bara några sekunder förvandlades tusentals hem till spillror. Jag körde förbi hus utan väggar och med tak där golvet en gång hade varit, och stora byggnader som hade välts omkull helt och hållet. FN uppskattar skadorna till 37 miljarder dollar – en av de dyraste katastroferna i Latinamerikas historia och motsvarande cirka 30 % av Venezuelas BNP.
Några dagar tidigare bodde vanliga familjer i dessa hem och levde sina liv, ovetande om den katastrof som var på väg att drabba dem. Nu sover de vid vägkanterna, i parker och på fotbollsarenor, i jakten på tak över huvudet och mat, osäkra på vad framtiden har i sitt sköte.
Överlevande levererar hjälp till överlevande
Så fort jag anlände träffade jag Islamic Reliefs lokala samarbetspartner, ett nätverk av moskéer och frivilliga i lokalsamhället. De hann precis fly från sina egna hem i tid, men inom några timmar hade de redan mobiliserat sig och börjat dela ut hjälp till överlevande.
Många av volontärerna kan fortfarande inte åka hem. De bor i ett gemensamt hus och sover några timmar på golvet mellan hjälpinsatserna. Jag känner mig verkligen ödmjuk och inspirerad av att få arbeta tillsammans med dem.
På gatorna har människorna ingenting. Hetten är brännande och de första dagarna var vattentillförseln avstängd, så överallt vi kom bad folk oss om flaskor med vatten.
De flesta hann inte ta med sig någonting när de flydde. Jag pratade med familjer som fortfarande hade samma kläder på sig fyra eller fem dagar senare. Andra berättade att de lämnat livsviktiga mediciner hemma och nu inte kunde få tag på fler. Många behövde tält och filtar eftersom de saknade skydd på natten och små barn plågades av myggbett. Mycket äldre människor hade ingenstans att sova utom på golvet. Jag besökte en plats där över 400 människor vistades utan en enda toalett.
Jag har hört så många berättelser om trauma och desperation, men jag har också träffat många inspirerande människor. Hundratals familjer hade slagit upp tält i den stora parken i centrala Caracas, där vi träffade en fantastisk kvinna vid namn Adriana som bor där med sina barn. Samtidigt samordnar hon hjälpinsatserna i detta provisoriska läger – människor kommer med donationer som skor, kläder och mat, och sedan organiserar Adriana allt så att det fördelas rättvist till de som behöver det allra mest.
Att få ut hjälp till människor
I en nödsituation strävar Islamic Relief efter att säkerställa både värdighet och grundläggande hjälp.
Vi vet att sjukdomar kan spridas snabbt under sådana förhållanden, så redan från början beslutade vi att dela ut hygienpaket innehållande tvål, bindor, tandkräm och tandborstar.
Vi delade också ut nödmatpaket med varor som kan användas av familjer utan el, kylskåp eller köksredskap – till exempel burkar med tonfisk och energirika kex.
Islamic Relief har omfattande global erfarenhet av att hantera jordbävningar – från Syrien till Marocko, från Afghanistan till Indonesien. Men att leverera hjälp är alltid en enorm logistisk utmaning, särskilt under de första dagarna.
Det är bara cirka 20 kilometer mellan Caracas och La Guaira, men det tog oss nästan en hel dag att ta oss dit och tillbaka eftersom vägarna är svårt skadade eller blockerade. I La Guaira var internet och mobilnätet nere, vilket gjorde det svårt att samordna insatserna. Viktiga försörjningssystem som gas och vatten var avstängda. Den största flygplatsen är fortfarande stängd på grund av skador.
Trots de enorma utmaningarna har Islamic Relief och våra lokala samarbetspartner hittills lyckats leverera hjälp till mer än 2 200 överlevande. Men det behövs fortfarande så mycket mer.
Människorna kommer att behöva långsiktigt stöd för att återhämta sig
Min största rädsla är att det internationella stödet sinar så snart nyhetsrubrikerna oundvikligen bleknar bort.
Människor har förlorat både sina hem och sina försörjningsmöjligheter. Venezuela befann sig redan i en ekonomisk kris, och jordbävningarna kommer att förvärra situationen, särskilt för de fattigaste familjerna.
De psykologiska konsekvenserna av en katastrof förbises ofta. På bara några minuter förlorade människor sina nära och kära, sina hem, sina jobb och den framtid de hade planerat. Nu sover de på gatan, eller kanske i ett tält om de har tur, omgivna av främlingar och utan en aning om vad som kommer att hända härnäst. De psykiska konsekvenserna är enorma.
Strax efter att jag anlände träffade jag en man som höll en begravning för sin bror – de hade varit tillsammans bara några ögonblick innan jordbävningen slog till. Han hade svårt att förstå varför han fortfarande levde, medan hans bror var död. Några dagar senare hittades kroppen efter hans brors fru i spillrorna. Nu tar mannen hand om deras två föräldralösa barn.
Så många liv har förändrats för alltid på ett ögonblick. Vi är fast beslutna att hjälpa dem att återuppbygga och återhämta sig.
Genom att donera generöst idag kan du hjälpa oss att nå de samhällen vars liv har ödelagts av jordbävningarna i Venezuela. Donera till vår katastroffond idag!
